kaffet är slut.

TISDAG BÖRJAR MIN VECKA.

frysa om knäna. leta brev. öppna på butiken. texta alldeles för mycket. kolla saldot.

måla naglarna. tatueringshysteri. duschlängtan. vara mammaledig. prata med pappa. strumpbyxor nyper mej i midjan. prata vaccin. söka ordförklaringar. lyssna på alldeles för pumpig musik.

PÅ DITT HJÄRTAS DAG

kan man ha ont i själen.

i sådana fall har jag ont i själen idag.

Thirty Seconds To Mars - The Kill (Bury Me)

lite såhär är min dagens låt.
jävulskt dramatiskt. och kanske mest textsäkerheten.

SOME DAY. A BLOODY DAY.

en näve godis och 5 kakor senare är jag nästan människa.

sminkade lite slarviga drag.

fortfarande klädd i din kofta.

stirrar på snöhögen utanför som når upp över halva fönstret.

är rätt mållös idag.

mållös och rådvill. en aning lycklig och en större aning helt likgiltig.

Nyckelpigor har ett karakteristiskt utseende med sina ofta färgrika täckvingar, vanligen med ett tydligt prickmönster. Färgen varierar betydligt; oftast ingår några av färgerna svart, rött, gult och brunt. De är tämligen små.

eller så är dom som mitt syskonbarn. bedårande.

Lämnar isiga vindar kaffelaster soffsovande pusselläggande vän och vänner kläder vi bär om en sommar pannkakor klämda tår ny mössa.

MEJMEJMEJMEJ OCH LITE MEJ

skulle väl påstå att musten gick ur mej nu.

samtidigt som mobilen dog så gick musten ur mej.

eller, ja. batteriet laddades ur och jag kan inte hitta adaptern. vilket i och för sig är lite samma sak som med mej själv.

Karl Alfred har skrikit två timmar konstant. något han nästan aldrig gör. skrikandet alltså. han tajmade in detta precis då jag avbockar papperhelvetesgörat.

och telefonen ringer femtio gånger samtidigt och inte en enda har en glad nyhet. sen saknar jag dej och sånt tär. och i munnen smakar det rödlök och kaffe. och mina naglar av avskafta likt en tjackhoras.

nu somnade han. äntligen. fast det spelar mest ingen roll för jag orkar inte jobba något mer. vill hem och dra täcket över huvudet. precis så som jag gjorde hela gårdagen. eller så vill jag träna. vilket jag också gjorde igår. fast ska göra imorgon. eller gå med hunden. vill visst göra saker som involverar noll andra. det vore skönt. inga andra.

det är som att göra slut med mej själv. det är nog botet. att börja dejta någon annans jag. mitt liv står mej upp i halsen, just idag. och då skulle jag bara vilja göra slut. packa ihop. strunta i allt.

förmodligen och med största sannolikhet är den känslan som bortblåst efter en nattsömn. hoppas jag.

inte för att denna natt hjälpte.

vissa gånger saknar jag tonårspaniken och idiotierna jag fick för mej. men alla dom är redan gjorda, ja förutom den att resa till asien och tro jag ska hitta mej själv. om jag inte hittar mej här varför tro jag ska finnas någon annanstans? nä. det är bara bluff och båg och på andra sidan så tycker jag faktiskt inte alls om att resa. inte för fem ören.

ska snöra kängorna nu. låtsas att det är en bra dag och ta hunden ut på promenad.

är inte arg. bara så otroligt uppgiven.

ibland kommer uppgivenheten precis innan det stora rycket. de där rycket som förändrar allt.

håller tummar och tår att det gäller även det här.

syskonbarn är dom bästa av barn.