because.
efter en ensam TV-dinner tog jag mig en dusch. (som ni kanske vet vid det här laget så är fredagar min ensamma dag. jag, själv, med städning och sen dator i knät där jag bunkrat upp mig framför tvn.)
min status var: low key.
sittandes som en indier (brukar min svärmor säga) med slangen i vänster hand, lät jag det varma vattnet glöda mitt bröst.
lampan släckt, as always.
min mobil låg på handfatet och den spelade
Coldplay låtar. shiver - panic - daylight - warning sign - a rush of blood to the head... und so weiter.
ångest och låg närvaro har laddat upp mig. dom senaste 24 dagarna har jag knaprat i mig 42 st piller. ångestdämpande that is...
men bieffekterna är lagrande nervkittlande och tärande.
meningen är att jag skall fortsätta med detta under en lång tid framöver.
det tar tid för själen att landa när syntetisk materia tar plats och kräver lugn.
nu önskar jag mest att min kökskniv var vassare så jag kunde sticka den genom bröstkorgen, lätta på mitt tryck. en aning.
men jag kan inte sluta fråga mig själv, varför skall vitt pluver i en hylsa ändra och ordna innan jag ens vet varför jag är jag?
var det inte meningen att leta reda på källan innan jag sinar brunnen?
nu ska jag fortsätta bokföra för boden.
hur det kom sig att
jag även blivit tilldelad posten kassör har
jag inte det blekast om.
tydligen tycker
jag själv att det är en bra erfarenhet.
men då borde kanske
jag inse att
mina numera 65 timmars veckor inte riktigt finner tid för att vara assistent, ordförande, bodenspindel, ha posten kassör, hundägare, sambo, vän, syster, och tränande.
jag är fucking great.
så där ja, nu har jag kickat lite skit på mig själv.
all is good.
jaghjärtasvengelska.
