jag är inte vid mina sinnens fulla bruk.
eller så är jag det.
fullt ut. vid mina sinnen.
möter vän till en bekant.
hon har sitt lilla barn i barnvagn.
hon tar mig i hand. väldigt trevlig.
men jag ser i hennes ögon att hon vet.
hur hon på något sett försöker sätta sig in hur jag tar det.
tar det att hon står där med sitt barn.
och jag utan mitt.
tror jag.
någon kom in och frågade efter barnkläder - tills sin fyra månader bebis.
jag var artig. skrattade med kunden. sen sa vi adjö.
gick in på laget. grät tyst.
bråkade med min syster min pappa och lite daniel - samtidigt. om teknik och prylar. och inget. allt löste sig. men det tär.
så ska jag gå hem. vill sova bort dagen. men svänger in förbi H&M för att handla. men det går knappt att komma genom dörren, för 6 unga damer står där och snicksnackar med händerna instoppade i sina stora dunjackor.
jag säger: kan vara bra att inte stå i vägen.
för dom stod i vägen. inte bara mig, utan för föräldrar med barnvagn.
det jag får till svar, mot mig rygg då jag hunnit gå tio steg: kan det väl.
det enda jag kunde tänka var att jag skulle behärska mig.
tänk på att det kan vara kunder. kunder till Farbror Alice.
men det var inte många sekunder från att jag hade nitat något. någon.
så låg är jag idag.
att jag vill nita folk.
idag är allt hemskt och påminnande.
