SÖNDAG

igår kände jag mig ful som stryk.

idag köpte jag läppglans.

igår åt jag ost och spelade spel.

idag åt jag tårta och läste elle.

igår drack jag läsk.

idag drack jag läsk.

STOP MAKING A FOOL OUT OF ME. NOTE TO SELF.

och just ja.
daniel har hittat en ny lägenhet åt oss.
åt oss tre. med diesel.
jag säger inte så mycket.
inre tillstånd av panik.
men jag säger inte det heller.
jag nickar och tycker läget är vackert. med utsikt över vattnet.
och öppna spisen och bara pensionärer i närheten.

är inte riktigt där.
kanske för andra, i andras ögon. men inte i mina.
trygghet nytt hem kaos barn nummer två kärleken och kärheten.
snubblar över min egen framfart.
flytta allt i lådor igen.
sablar.

LÖRDAG

försöker mig på att stå idag.
ska se hur långt jag tar mig.
te står på schemat.
och packa upp varor.
inte den lördag jag önskade.
med stockholm och annamalinsarah.
i natt drömde jag att mobiltelefonen ramlade ner i mitt ansikte.

nu.

te och varor. kläder, rättare sagt.

EXPLOSIONER I SKYN

drömmer om dig varje natt.
men inte inatt.
varför inte inatt.

äter dåligt plommon.
dagdrömmer. dagtänker, på dig istället.
I need to let it go.
på något vis.
går över till att äta filen. tråkig enkel fil.
och höjer volymen lite.

EFTER 19 TIMMAR I SÄNGLÄGE. FINNS INTE TILLRÄCKLIGT MED ORD.

jag hatar eva röse.

I DET FINA TUNNA LJUSET

aldrig aldrig ensam.
alltid ensam här.
igår delades dagen i många delar.
och slutade i pizzakoma efter middag hos fina maria o niklas o nikita.
däremellan alla delarna så slutade nästan hjärtat att slå.
rädslan att mitt barn kommer dö ifrån mig igen stärktes.
och för var dag som går blir jag än mer en hök.
vissa stunder är det det enda jag kan tänka. och känna.
jag klämmer och pratar och stutsar för att mitt lilla barn ska förstå att den tamejtusan måste röra sig konstant.
inget kommer nånsin bli sig likt.
vissa gånger bär allt det hemska överhanden.
och själen tar en suck. en paus.
så sorgligt och ändå så enkelt.

UPPGRADERING OCH SMÅ ORD AV GULD

Nyhetsmorgon och arbogamamman Emma.
Annika Jankell intervjuar.
Och jag ser emmas invanta nickar och lugnande ord. Alla svar som känns nästintill perfekta.
Hur Annika under tiden skakar mer än vanligt på rösten, stakar sig i alla frågor och fumlar med papper under sin intervju.
Ja.
Vilken styrka sorg kan förmedla. Att le med sorg är visst en styrka.
Ja. Vidare och vidare.
Allt går vidare, för alla.


- Posted using BlogPress from my iPhone

INGET FREDAGSBUS

okej. det är väl kanske lögn och överdrift.

vill egentligen inte be alla dra åt fanders.

mest bara mig själv. skulle jag tro.

minsta lilla och min ork tryter. och jag skriker. gormar. stör mig.

och så ler jag lite däremellan.

helt sjukt stört invant beteende.

de där mer att le så ofta.

fast å andra sidan hjälper det.

det hjälper mig att andas ut.

inte vara så bitter. för jag har inget att bittra över.

vill bara be. alla. dra. åt. fanders.

BEEN THERE DONE THAT MESSED AROUND

juli. kanske var det augusti.

förmodligen nånstans däremellan.

på gammhemmet i bollsta.

min morfar var där på blixtvisit.

och jag saknar min morfar.

åka till honom imorgon.

få en kram.

dricka perkulatorkaffe och prata bonnigt.

jämföra handstorlek och höra hur liten han tycker min mage är.

igår kväll klappade jag nästan helt igenom.

efter två timmar hos läkare och obsterisk mottagning kammade jag hem första pris i låghet.

kaka och hemmagjordkola till middag.

duschning i 1 och 1/2 timme.

inte ledsamhet, ledsamhet är mer direkt. genom tårar eller tungt bröst.

mitt läge liknade mer låghet.

hjärna på fullvarv och kropp i nolläge.