är det inte otroligt att vi människor har tillgång till så djupa starka känslor som vi faktiskt besitter? Är inte vårt öde att föra vidare "våra tillgångar"? borde vi då inte bara knulla och sen gå vidare? inte tjabbla så mycket? slippa gråta sig själv till sömn över han som tog ditt hjärta och gick?
stod på ett dansgolv igår kväll. njöt av känslan att inte tillhöra någon. men när jag väl kommit i säng och tittar till min vänstra sida och ser sara ligga bredvid mig så saknade jag... jag saknade.
Varför saknar jag? varför är jag inte bara ute och blir bangad-på smällen och ploppar ut små freaky emmor? Påfåglar söker maka genom att se på de starka färgerna på fjädrarna. Vi människor behöver veta favoritfärger, hålla handen, välja ut porslin och lära känna en himla massa svärfamiljer innan vi kan ploppa ut dom där små.
men fy va härligt det är att känna en närhet av någon. att känna hans fingrar stryka din nacke... Är riktigt glad att jag inte är en påfågel.
1 kommentar:
sitter du o bloggar på en fest?
Skicka en kommentar