20060306

leksaksnoja



...vissa dagar när jag tänker mina tankar undrar jag varför jag är jag. undrar vad i min miljö som får mig att bli crazy och vilka element som med jämna mellanrum drar ner mig på jorden.

för att jag göra ett långt inlägg kort;
did barbie fuck me up?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Did barbie fuck you up? I don´t think so. Jag tror att hela samhället fuckade upp dig. Precis så som det har fuckat upp så många andra. Barbie är visserligen en del av samhället, samhället lät henne komma och samhället lät henne stanna. Samhället = vi.

Jag tror att en enorm kombination av olyckliga omständigheter och i vissa fall taskiga gener gör att vi blir mer eller mindre upp fuckade.

-emma- sa...

Tell me about it! men när jag använder min up fuckade hjärna och granskar andra människor under samma mikroskop som jag granskar mig själv inser jag att upp knullade människor finns det gott av! det är snarare så att jag knappt kan hitta någon som är vid sina sinnens fulla bruk. kanske är det som ola salo en gång sjöng; it takes a fool to remain sain. ?!

Tycker om människor som vågar erkänna sina brister, som vill visa att dom mår skit eller kanske har lust att döda någon. det är normalt. just för att normalt inte existerar.

angående barbie så kan jag utan att skämmas säga att hon var en stor idol i mitt tidiga tonårs liv. ser vi inte ofta upp till saker som är ouppnåliga just på grund av att dom är just ouppnåliga?

Anonym sa...

Men vem ville inte se ut som barbie när man var liten? Alla tjejer vill väl innerst inne vara söt, snygga, smala, vackra osv.. Dom som säger annat ljuger. Men VARFÖR vill vi det egentligen? För att kunna klä oss i snygga kläder. För vem? För oss själva? Nä. För att hela vår existens går ut på att bli bekräftade, att bli sedda (läs boken Kommunikation - samspel mellan människor) av andra. Och det hemska är att man inte blir bekräftad (däremot säkert förolämpad och kränkt x antal gånger) om man är för tjock, ful mm.

Det sorgliga är att vi allt som oftast på nåt vänsters vis tappar bort oss själva nånstans där mellan h&m och wedins. Att vi glömmer bort att det faktiskt finns viktigare saker i livet än en smal midja och dom snyggaste skorna..

Och Ola har så rätt, så rätt. (:

-emma- sa...

så kul att ha någon att snacka lite allvar med här. men vem är du? (jag är så förbaskat nyfiken av mig)

oh well, du skriver att det sorgliga är att vi tappar bort oss själva mellan hm och wedins. måste säga att jag inte håller med dig där.
-jag är rätt utseende fixerad och springer "varendra" dag på affärer för att kolla de nyaste nytt eller prova för provandets skull.
Men att jag vissa gånger måste ifrågasätta mig själv...

Nu babblar jag så att jag inte hänger med själv.

ska jag vara frank så tror jag att verkliga livet och mina självkritiska tankar får en paus när jag står i en provhytt. det handlar mycket om att jag inte alltid orkar inse all smärta som verkligen finns inom mig eller runt omkring.

borde jag kanske göra ett nytt blogg inlägg om detta istället?