fulheten kommer närmare.

smärtar att säga; trots att jag saknat ihjäl mig efter familjen, täss, jonas liz maria och min mr big så längtar jag hem.
allt inom mig trycker hårt mot hjärtat här i kramfors. vill somna i min säng.
handlar det om att livet inte kretsar kring mig?
vet faktiskt inte.
vet dock att jag tröstäter, och då är det inte päron jag käkar om jag säger så.
viktuppgång för mig är som ett steg närmare döden.
fattar inte hur några siffror på en jävla våg kan vara så satast betydelsefulla.
.
so what?! jag är öppet ärlig om att jag inte diggar min kropp. är inte på humör för att linda in allt. inte just nu.