kom ihåg en anonym kommentar som lämnades när big hittade nån annan i julas.
önskar den kunde lätta min sorg, lätta mitt hjärta. är så rädd för att sluta tro på kärleken.
många kloka säger att kärlekens pris är sorgen. men allt därimellan? varför får jag inte känna på sötman?
han sa att jag var för;
hysterisk
kontrollerande
att det inte går att vara med mig.
exuse me for feeling. kommer aldrig vara stark nog. han kommer alltid kunna krossa mitt hjärta. älskar honom mer nu än nånsin, men jag står här ensam.
Anonymous said...
Did I disappoint you
Or leave a bad taste in your mouth
You act like you never had love
And you want me to go without...
det gör så jävla ont. tro mig, jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar