okej. nu har det "äntligen" hänt. jag gick rakt in i väggen och faan vad det smärtar.
big klarar inte att ha kontakt nu.
jag förvandlas till glas då han skrev;
(i sitt farväl sms)älskar dig mer än du anar. men nu blundar jag.
först sköljs sorgen över mig. ser ilskan. ledsamheten. ensamheten. och sakta men alldeles säkert så kommer frågorna; vad då blundar nu? varför nu?
älskar man någon som man lämnar?
kuk vad deprimerad jag blir. fuck för allt. life is a oneway street ibland.
1 kommentar:
Hoppas det ordnar sig för dej snart.. förstår att det är jobbigt. Svårt att tänka att det nångång blir bra igen men det blir det. Efter regn kommer sol, o ja vet att vädret inte är det bästa just nu. Åska o grejjer.. men det blir sol igen. Lovar.. Kram på dej
Skicka en kommentar