Sov hos big i natt. Vaknade med fruktansvärd ångest. Kan ärligt säga att mina lugnande bränner ett hål i min ficka, men jag tänker inte ta dom.
Vill plåga mig själv. Vill få mig själv minnas varför jag har ångest.
Minnas hur jag för ganska precis ett år sedan blev spolad bort. Ersatt. Utbytt av någon bättre.
Varför är jag tillbaka här?
I natt deklarerade jag mitt independent-speech. Fick det sänt i retur.
Jag har god lust att ringa "blinddate". Bestämma träff. Men en röst säger att jag är liiite för instabil för att börja engagera mig i att visa upp mina bättre sidor.
Smile-det förvirrar människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar