just have a little patience

precis när jag tror att jag fått läget under kontroll.
precis när livet verkar vara på utandning så händer det. det.

av nån anlening så läker inte mina sår.
det är som om jag har en liten jävul(stor som en tändsticka) som sitter i mitt bröst och skär, hon skär små sår från insidan.

det svider inte. det blöder knappt men det smärtar, som om ensamheten bor i mina sår.
självömkan? nä.
snarare insikt. vet att enbart min egen tankekraft kan få mig härifårn. att tanken styr.
automtiskt blir min fråga; vilken tanke är det jag låter styra som får mig att falla så hårt?

skulle kunna göra vad som helst för att få gråta.
gråta ut.
jag saknar att gråta ut.
tårar som renar inifrån. tårar betyer inte lesenhet eller sorg för mig. tårar är min ventil.