20070416


Ina undrar hur jag mår.
Svarar dig (och alla andra här)
Idag ringde min sam lärare och undrade varför jag inte lämnat in mina arbeten. Jag primier in i garderoben och sätter mig i fosterställning-det är min säkra zon.
Gråter och säger jag är sjuk. Att erkänna för henne var av erkänna för mig.
Paniken rasade och jag tog fram vågen. Ville straffa och det gav resultat. Fick sådan ångest. Jag är dålig. Dålig.
Big håller min hand men jag vill bara springa. Satt i solen och drack en liter vatten. Sorgen knöt sig i magen. Big sitter bredvid men jag säger inget. Jag är av stål.
Jag är sann. Och jag är av Stål.
Nu arbetar jag bort mig med svett från trampen. Placebo skriker i mitt öra. Jag ler.

Och nu är livet som vanligt.
Låt oss byta livi

1 kommentar:

Anonym sa...

Emma, lägg inte över allt på dig. Försök tänka dig att du har en ful liten djävul som sitter på din axel och säger allt det dumma till dig, som skapar din ångest. Jag lovar att det kommer kännas bättre, när inte längre behöver ge dig själv skulden över att du inte mår bra. Alla har vi svackor, alla har vi toppar, men du ska aldrig behöva må dåligt. Skyll på den lilla djävulen och skrik ut din ilska på honom. Ta hand om dig!