När, i ett gräl, är det OK att alliera sig med delar ur fiendesidan?
När är det OK för en "flickvän" att få uttrycka missnöje över konstalation som hela tiden gnager på relationerna i denna enhet? Enheten är en större del, hela familjen.
Hur pass snabbt klassas jag som besserwisser?
När förvandlas jag till den egocentriska dumma tjejen som tror sig kunna rucka på ordningen?
Om jag gråter, blir jag då automatiskt krävande?
Om jag blir arg och bara går vidare med mitt liv, är jag då långsint?
*Sweet escape*
Just nu låter jag tankarna falla på annat, på andra. På dom vänner som tydligen tycker jag funkar även om jag är en egocentrisk bimbo. Dom vänner som jag saknar ihjäl mig till.
Sjunger placebo-så mycket hat till dom vi älskar.
Lets exchange the experience, if I only could, make a deal with God.
Running up that hill
Tell me we both matter, Dont we?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar