När ska livet bli som jag tänkt det?
Satt upp tusen krav hos mig själv dom senaste dagarna. Fallit ner i en tung svacka och är osäker på varför jag inte kämpat mig upp ännu.
Någon del i mitt friska jag påstår att Jag har semester från störda tankar. Men i realtid omvandlas detta till extrem ångest.
Ett skäl skulle kunna vara bigs inflytande på mig. Den senaste tiden har han kört hårt för att promota "ett par kilo uppåt är ju trevligt, eller rättare sagt ett MÅSTE på dig NU emma". Okej, jag har antagit denna utmaning, men det funkar inte. Jag klarar inte att väga så här pass mycket (Freaky emma pratar nu). Vägrar klä mig i annat än Tights och stor herrtröja. Blir äcklad och konstigt nog så äter jag sämre-och mindre. Hur det går ihop? Jo för annars är jag duktig på att sammansätta en balanserad kost med 5 mindre mål per dag, mycket protein och nötter, grönsaker och ingen kolsyra. Med en viktuppgång blir jag ställd. Friska jag stänger in sig i garderoben och istället hetsar jag mig igenom en dag.
Vägrar frukost och lunch, tror jag kan kompensera tidigare dagars intag men slutar i katastrof = handen i godispåsen.
Socker som enda näringskälla bådar för stress, irriterad mage, lätt eller ingen sömn.
Är detta ännu ett argument från Freaky sidan? Ett sätt för mig att övertyga mig om att keep up the good work~nothing tastes as good as thin feels.¿
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar