Önskar det var stående ovationer som ekade innanför mitt höga pannben. Istället är det skammen som talar. Har haft en kukig matdag. Ätit normalt. Och sen normalt en gång till. Och en gång till. Tre dagar att kompensera. Tre dagar som planeras. Struktureras och listor skrivs. Långa hårda hatiska listor.
Men en sak är annorlunda denna gång. Jag vägrar tillåta mig ens överväga gå från sängen. Ingen mils löpning, inget toalettbesök eller timmar under rinnande vatten. Jag ska deala och komma till freds. Jag vägrar vara offer för en del av en störning som skapas för att jag inte kan hantera känslor. Det suger.
Suger gör även min nya psyktant. Hon fokuserade på min sk kvinnliga omhändertagande sida. Att den var någon slags bov? Idioten har inte ens läst min journal. Jag är Fucking diagnostiserad!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar