Jag önskar och önskar och önskar. Sen när jag väl kämpat mig till mina önskningar så tenderar jag att syna mitt liv i sömmarna så pass hårt att klänningen spricker.
Idag är jag lycklig för att jag älskar och älskas. I familj friends and foes.
Men ändå har jag tjeckat in grannens kaffedrink, och den verkar ha mer skum. Borde jag kanske smaka hans?
Talar lite lagom i gåtor men det blir lixom roligare då. För mig.
Men drar mig samtidigt hårt i ögonbrynen och frågar mig själv-varför är det bästa inte braigt nog?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar