Varför är jag inte mer medveten om vad jag stoppar i käften?
Vegetariskt?
Biodynamiskt?
Inga halvfabrikat?
Jag har en svåger som anser jag är borderline.
Nu vet jag att det inte riktigt stämmer, men det är lite småtungt att hela tiden vara på min vakt. Vilja visa min bättre sida och vara konstant engagerad när jag är i hans närhet.
Vet att han analyserar mig, och vem skulle inte analysera någon som är på gränsen till hispig så fort den träffar mig?!
Haha, det är inte lätt med psykiatriker - speciellt inte om dom är släkt.
Han har egentligen ingen aning om vilken mes jag kan va!
Kanske hela min världen tror jag är fullständigt neurotisk?
De vore ju skoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar