underskatta sig själv - överskatta andra

att gå in i väggen är passerat - ett löjligt utttryck för stress och press.
jag går in i dörren - alltså, känslan är som att hålla i handtaget och dra dörren mot mig, gång på gång på gång. på gång.
är jävligt less. det är inget spciellt speciellt med det. inte heller unikt för mig, du är säkert less du med. och din granne också.
jag är less på att vara trevlig, jag kan lixom inte hitta energin till att hålla upp någon slags fasad.
jag skriker till då jag blir arg, gråter säkert en gång om dan. skrattar ljudligt på gymmet. allt är nästan förbjudet. en kille bytte maskin idag när jag fnissade åt radion.

jag bryr mig knappt om att behöva bry mig om mina vänner.
alla har så fullt upp med sitt (inkluderar mig själv i det).
öppnar min butik på onsdag. har skickat ut inbjudningar till mina speciella människor, bara för att visa att jag så gärna vill ha dom där.
en enda har sagt ja.
en enda.
vissa har inte ens nämnt att dom fått kortet.
jag är så ledsen att jag inte ens orkar konfrontera någon.
alla har ju så fullt upp.
glömmer sakta bort varför jag ägnat så många tankar till att längta efter mina vänner.
är vänner överskattat?