igår kväll fick jag en släng av existensiell kris. vad tänker jag egentligen bli?
paniken startade efter det att London-Linn berättade att första veckan i januari drar hon till sydamerika, men hon har som mål att vara i sverige igen innan juli. planen är att börja läsa naturbasår hösten 08.
tydligen har hon redan ställt sig i bostadskö.
WHAT? har LINN bestämt sig? har alla bestämt sig utom jag?
fyra år yngre brudar springer omkring på universitet medans jag lallar på som assistent och driver nån liten bod.
PRESTERA är allt som hörs i huvve.
prestera vad? frågar jag tillbaka.
jag har ta mig sjutton ingen vän som inte är färdig utbildad eller just nu pluggar sig fram till en examen. en titel.
ja brukar ju sällan bry mig om titlar eller ansvar genom studier.
jag
har
ju
satt
en
gräns
vid
30
år.
innan jag är 30 ska jag har börjat studera. så varför ballar jag ur sju år för tidigt?
och va faan hade jag tänkt bli?
skomakare? fotterapeut? taxichaffis? hotellchef? driva min egna butik? PT?
what?
1 kommentar:
Em, cool down..Medelåldern i min klass när vi började var 27..Du har många år kvar! Jag började ju när jag var 24 & du kan gott vänta tills du verkligen bestämt dig!
Det är väl bättre att verkligen vilja läsa nåt som man är säker på & fullföljer än hoppar på något program eller kurs vilket är sedan som att slänga CSNpengar i sjön..
Andas & ta det lugnt :-)
Kram
Skicka en kommentar