ni vet dom där gångerna då man lovar sig själv en förbättring.
man anser sig själv vandrat ner samma ensliga väg alltför många gånger den senaste tiden, och säger tyst (eller ljudligt) för sig själv: från och med nu så börjar jag om.
så gjorde jag för cirka 4 minuter sedan då jag satt på toalett och samtidigt borstade tänderna.
jag tyckte mig själv ha varit så destruktiv som jag kan bli utan att se någon riktig orsak. så jag sa nej.
men så fort jag nu tog upp laptopen i mina knän lyckas jag se ett beteendemönster i mina "omvändningar".
mitt mönster är en tanke. denna tanke tycks ta sin form som någon slags lathet. denna lathet kan ta mången annan form.
alldeles nyss besegrade jag en lathet genom att plocka upp ett par strumpor istället för att agera enligt min ursprungstanke, att inte plocka upp dom nu utan låta dom hänga där på elementet tills imorgon bitti då jag skulle ha gått förbi dom än en gång och störts.
För att återkoppla till vad jag menat att mena.
genom att se mitt "börja om mönster" så ser jag vilka steg jag tänker hoppa ner för nästa väg.
För på nästa väg finns det inga om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar