Idag tittar jag tillbaka, men bara lite. Så där lite att jag nästan kisar med ögonen.
Djupa andetag ger mig... Ett andrum. En skyddad värld från mig själv. Från den jag försöker vara förvandlas jag där till den jag är. Jag är emma. Jag är bortom allt förstånd. Jag är.
Helt galet vad betydelsefullt det kan vara med att vara någon som säger: jag är. Alltså betyder det att jag är betydelsefull. För mig.
Vänder kroppen mot denna tid. Öppnar ögonen och ser. Titta för fan.
Jag behöver inga planer. Jag behöver inga måsten. Jag är sådan. Jag är.
Nog med insikt. Back 2 reality.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar