idag är en sådan dag jag skulle vilja refer to as: dagen då bieffekterna av att trappa ner medicinen tog verkan.
för att förklara dom ekande känslorna kan jag väl kort säga som såhär - om jag hade en burk sömnmedicin skulle jag poppa ner ett par tre tabletter så jag kunde sova bort mig tills lördag.
det dunkar en inre böld i mitt bröst, precis under nyckelbenen. bölden dunkar så hårt att det kliar, så jag kliar mig röd.
magen är svullen. jag har sovit 4 timmar. jag har knappt rört mig på 48 timmar vilket i min värld skapar otroligt negativa spänningar i kroppen.
jag har inga rutiner i min vardag längre. inte ens fredagar är längre heliga städdagar?!
vill inte umgås. vill inte se en levande själv.
vill absolut inte prata med någon. över huvudtaget.
vill inte äta. vill bara äta.
vilja.
viljan är fantastisk. tänk vad den bär oss fram över savanner och genom snöstormar i minusgrader. och just nu kämpar min EGEN vilja emot det syntetiska material som långsamt avväjs bort.
en vecka kvar.
jag anar en viss galenskap, men jag mår satans jävla bra. sataniskt jävla bra faktiskt.
jag gräver ingen jävla grav, jag lever bara livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar