Det finns delar i livet som verkligen får mig att vilja be folk dra åt Jävla helvetet!
Typ NU.
Daniel o jag är än en gång oense om var och hur vi skall förhålla oss till respektives släkt och familj.
Jag ansåg att vi kan helt enkelt inte hålla sams på denna punkt och låta det vara så. Att vi helt enkelt får avsky varandras ståndpunkter just precis här.
Han tyckte tydligen inte som jag då han först valde att lämna fiket ilfart, och sen slängde på luren i mitt öra två gånger.
Jag kan vara sjukt inriktad på MITT sätt att se. Men det är ju bara löjligt att inte ens kunna vara ense om att vara oense.
Kommer ta mig fan inte att höra av mig. Tänker Satan inte sova hemma inatt heller. Icke.
Jag måste lära mig att sluta svära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar