tryhandleme

Sitter i en taxi med Jonas på väg från Härnösand till Kramfors för att gratta en blivande student.
Blöt i ögat av tårar.
Big och jag värderar olika, såsom två människor gör ibland. Och när det då är det *ibland tillfälle*, som det är nu... Då blir jag så ledsen. Inte arg. Inte sugen på att argumentera emot, inte bitsk och inte bitter. Jag blir ledsen.
Mest blir jag ledsen på mig själv då jag går på någon slags inre lögn om att det jag gör för andra får jag tillbaka.
Bull shit.
Total bull shit.