Uppgivenhet is not my cup of tea

Den senaste tiden har kommentarerna om mitt utseende duggat tätare än på länge. Saker som att det sticker ut ben både här o där laddar inte direkt mig med positiv energi.
Det är sjuktjobbigt att höra att jag ser sjuk ut.
Jag förstår dock inte denna plötsligt bombardering då jag inte ändrat vikt på över ett år?!
Till följd av alla uppmaningar att "lägga på mig" så har en inre stress totalt slagit ut mig. Helt ärligt.
Mina kinder och min käklinje är fullt av finner vilket tyder på stressmage. Jag sover ca 2 timmar mer varje natt och är konstant arg. Tokarg lixom.

Allt för att jag än en gång fått för mig att göra andra nöjda. "lägga på mig lite".
Jag drar en egen slutsats där resultatet visar en emma vars matproblematik endast uppenbarar sig då ANDRA vill ändra mig-och så tänker jag inte ha det=punkt slut.