20080724

-detta är en av mina bästa texter. printade den i januari men kände att jag behövde påminna mig själv idag-

Dom där långa genvägarna.
Varken i kärlek eller livet hittar vi dom.
Smärtan ska kännas. Alternativet är så mycket värre.
Det är de som gör oss speciella.
Det som gör oss vackra och värdiga.
Smärtan i hur vi älskar.
Men den smärtan har följe av något annat, eller hur?
Hopp. Med min smärta kommer hopp. Och där är jag.
Någonstans mellan lidande optimism och bön.
En människa. Levande. Och det är vad vi har.

Inga kommentarer: