Jag saknar honom så det skriker i bröstet.
Han åkte på semester idag, med sin syster.
Bara 9 timmar har gått men känner mig ensammare än på mången lången tid. Svårt med att vara själv ibland, delar så mycket av min dag med honom. Hem, Diesel, jobb, min Bod...
Den där "början till slutet känslan" har tagit vid. Jag klamrar mig fast, på vägen ner verkar inget vara desperat nog.
Hur kunde jag bli så needy igen? Hur blev jag nåns flickvän? Den som älskar mest?
Dynga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar