för att påminna mig själv om den ilska som kan finnas för att jag saknar någon jag aldrig haft, någon jag väntat på så länge.
och jag skäms inte för att erkänna hur elak jag kan vara mot daniel. hur hårda min ord är då min olycka väller över honom. jag sårar honom djupt, kanske kommer det stå mig dyrt någon dag. just nu bryr jag mig inte. jag känner allt och ingenting. emotionellt kaos.
det finns sekunder jag bara vill packa min väska och dra så jävla långt bort härifrån. ta passet i handen och boarda ett plan till ett annat land. vara oansvarig och skita i föräldrar och vänner och ytliga bekanta och lån och butik och garderob och hund och daniel och han jag vet att jag älskar mer än livet själv.
men istället sitter jag här i en mörk lägenhet med hatet i bröstet och längtan efter att andas utan ett bälte som stryper mig över halsen.
jag minns inte hur det är att vara mig själv.
och ibland tror jag inte att jag vill minnas den glada idioten igen.
3 kommentarer:
Ignorance is bliss var det någon som sa, och visst vore livet bättre om man var aningslös och korkad? Det är bara att bita ihop och hänga i Emma, en av nackdelarna med att vara klarsynt är att man ser allt det pissiga i tillvaron också. Men samtidigt vet du ju att när du väl är glad så är du det av de rätta anledningarna, och inte för att du inte vet bättre :) Ses snart? kram kram!
Sänder dig en tanke och en kram
Åsa: tack för att du pucklar på min klarsynthet en aning. Är du frisker nu? då ska vi ses. du och jag och proggen. och spriten.
Skicka en kommentar