Jag bedömmer att patientens arbetsförmåga är nedsatt längre tid är den som det försäkringsmedicinska beslutsstödet anger, därför att:
förlusten av sitt första barn i fullgången tid är ett stort psykiskt trauma som därmed kräver extra lång tid innan full arbetsförmåga uppnås.
nog satan är det så. eller hade någon tänkt sig att jag, som personlig assistent åt man med konstant tillsyn, skall kunna ge honom mitt fulla stöd och hjälp då jag inte ens kan förmå mig själv att duscha?
om allt stämmer, enligt papirus och efterräkningar, så kommer jag att få mina pengar snart.
att vara utan inkomst sedan juli tär på livet kan jag säga er.
jag kysste mitt sparkonto adjöss nyss. det var ordentligt jobbigt.
oh well.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar