20091125

INTE SÅ VOKAL

under dagen och gårdagen har jag gått omkring i en rätt okej värld.
tankar om att jag "klarar mig rätt bra nu" "kanske är det onda nästan borta".
så sitter jag där ikväll på Metropol och diggar jazz, låtsas förstå och låtsas imponeras av soloprestationer då en tanke går över till en annan och så vidare.
för att förklara lite tydligare:
jag tänker på Farbror Alice - en inte helt osökt tanke eftersom butiken ligger på samma gata som jazzklubben - spinner vidare ganska snabbt till vårt sortiment, närmare bestämt en viss tröja med en ren ifrån Uniforms och hoppar sen bakåt i tiden då jag hittar ett minne där jag hade Daniels exemplar av denna tröja en lördag i butiken - och då slår det mig - denna lördag var dagen mitt barn dog.
så sitter jag där bland alla medelålders jazzdiggande ovetande tråkmånsar och tyst för mig själv yttrar orden mitt barn är dött.
är inte alls på ett ställe i mitt inre där jag kan övertala mig själv om att meningar som "klarar mig rätt bra nu" "kanske är det onda nästan borta" ens vidrör sanningen.

närmare bristningsgränsen nu än nånsin innan, jag har bara blivit så pass duktig på att manipulera fram en rak rygg och leenden att jag nästan tror mig själv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

hej emma! Jag vet att vi varken setts eller hörts på flera år.. Träffar Sarah ibland på en fika, och hon har berättat vad som hänt. Förstår inte att livet ska vara såhär, har egentligen inga ord som kan sammanfatta vad du och daniel uthärdar nu. Jag beklagar verkligen sorgen Emma det är det jag försöker få fram, och om du tycker denna kommentar är banal är det nog för att den är det. Vad ska jag säga? Jag vet inte. Livet är så jävla skithemskt orättvist.

Men Emma, du är för alltid lilla Nils Arvids mamma, och den kärlek du känner för honom genomsyrar hela bloggen, den går nästan att ta på! Ta hand om er. Stor långväga kräm från mig! //Sara (Z:a) från Hallstahammar

klara sa...

minnena kommer alltid finnas där, dom kommer kanske bara att bli bättre och inte lika ledsna när dom poppar upp, ett leende kanske kommer samtidigt. det tar nog tid, fast jag hoppas de går som blixten. var butter och muttra saker för dig själv, de tror jag gör gott. muttrar saker för sig själv gjorde säkert " de äldre" som satt runt dig också. hoppas du får en bra dag, kramar!