NÄR JAG HITTAR KVÄLLEN

för första gången sedan förlossningen sover jag själv i lägenheten. daniel började jobba igen igår, sovande natt hörde till vanligheterna i fyra år. just nu känns det som ett hån mot vad jag har kvar.

kvällar och nätter blir hårda och tyngre än tiden som flytit förbi mig under dagen. jag underhåller mig med att lusläsa varenda blogg jag kommer över, letar folk på facet och målar mina naglar gång på gång på gång. och ikväll göra jag det alldeles själv.

det är lätt att skriva här ibland, andra gånger tar det emot. jag gör det som en påminnelse om saker jag tror jag kanske inte kommer spara i mitt minne, men som jag ändå vill ska få finnas kvar. ibland blir det bara ledsamheter. ibland kommer mitt jag tillbaka.

ibland är mitt språk målande andra gånger är det fragment av vad jag önskar eller drömmer.

men alltid är det jag.

bara jag.

två bilder som visar bara jag. bara jag och ärtan i magen på ett hustak i tunisien i mars.