VILL VILJA VÅGA VARA

jag satsar ju för fullt på att bli ett vanedjur, därför kunde du imorse finna mig först på en promenad med hund sen på gymmet. eller det som sägs vara ett gym, jag tycker mest det är en bunt mesiga stålrör som står lite huller om buller i en källarlokal som är målad lila. men hur som haver.

där står jag och drar i några av dessa stålrör när en man, i vad jag antar är pensionsålder, kommer fram och ställer sig en liten liten bit ifrån min kropp. han frågar undrande om jag står där och ojar mig inför nästa repetition. Nej svarar jag. snarare laddar jag mig med energi.

mannen, som ser ut som en pensionerad polis med liten ölmage och allt hår kvar på huvudet lutar in ansiktet mot mitt och säger lugn och tyst att här på gymmet kan han gå och finula på saker. har han något som inte går att sluta fundera på, kanske svåra beslut eller händelser så lyckas han lösa dom när han är här på gymmet.

han ler lite lätt och går sedan iväg till sin maskin.

jag står där, paff och tyst. tror inte jag gav honom någon vidare respons på uttalandet.

för mig kändes det som om han såg in i mig, som att han såg min oro och rädsla.

han gjorde mig en björntjänst.

han rättfärdigade mitt val att vilja bli stark och vilja ha rutin och min vilja att vilja.