YO

Sitter med mitt kalla kaffe och undrar hur pass stor förändring jag är tvungen att genomgå nu, nu när mitt liv blev precis som förr fast tomt. Måste jag ta livsomvälvande beslut, raka mitt hår, börja studera eller lära mig knyppling?
Än har inget ändrats. Jag är som jag var, jag går på samma gator, jag hejar på alla jag hejat på förrut, jag klär mig i samma kläder och jag sover i samma säng.
Samma samma samma.
Måste jag ändra ytterligheter för att allt ska kännas annorlunda? För att det ska kunna bli okej igen?
Räcker det inte med att jag kämpar med tanken på att fortsätta klara av dessa gamla rutiner och gamla delar av mig själv?
Jag ställer frågan till mig själv, och jag kräver nog inget svar, mest vill jag fingra på tanken om vad jag är. Vad som definierar mig.