liten pojke står bakom min rygg, han rycker i min morgonrock och lägger sin hand på min axel och skrattar.
men så är det inte. min Nils Arvid kommer aldrig ge mig några fler verkliga minnen.
och jag kan ge dig ordet på att den känslan som framkallas av denna dagdröm är likt en stöt i bröstet. kraftfull nog att slå bort hela min livslust.
och så får jag börja kämpa igen.
för så funkar jag. när sorgen slår i mig så slutar jag andas en stund. håller andan tills tårarna slutar rinna. sen börjar jag om med att kämpa.
kampen för att leva mot mitt liv.
3 kommentarer:
hade gärna varit där med dig och suttit på huk i din orangea soffa, hållit dig handen medans du tände ett ljus vid din sons viloplats...
jättetrist att vi inte hann ses när du va nere. hade sett fram emot det. nästa gång. vet du om du ska ner nå mer efter nyår? kram kram emma!
har en inköpsresa inplanerad i februari, men tror inte jag kommer att hinna ner innan dess. Men du är ju hemma i jul va? :)
jo vi kommer ju hem kvällen den 23:e sen åker vi vidare till piteredan den 26:e. firar du jul i kramfors eller h-sand? kram
Skicka en kommentar