och jag säger ju då alltså samma idag.
det är mer terapi att ens ta sig upp och eller ner i hissen till hennes våning än att sitta 1.5 timme och prata om allt jag hinner rabbla upp.
på väg upp idag klev ett par i 30 års åldern in och kvinnan var märkbart dundergravid.
hon verkade ledsen, eller så var det snuva.
fast jag tror faktiskt hon var ledsen.
och mannen fingrade på nån papperslapp.
jag stod där själv med knuten näve och knutet bröst.
och försökte le vänligt emot dom.
bara för att jag helst ville skrika men för fasiken var glad!
men jag överlevde.
och tror att det härdar när jag le.
1 kommentar:
och jag vet att om hon nu var ledsen så har hon säkert goda anledningar.
och var hon bara snuvig så borde hon snytit sig.
men jag tänker ur mitt perspektiv.
eller som kurator gunilla säger: jag har minskade marginaler numera.
Skicka en kommentar