FASCINATION

Nu gör det ont.
Och jag vet att det är smärta eftersom skillanden är så markant.
Skillnaden från nyss då allt som rördes i mina tankar var hur varmt soffan kändes och hur sugen jag var på godis.

Kanske ska jag lägga kraft på skillnaden. Att jag märker av hur mitt liv nu kan vara smärtsamt. Och inte smärtsamt. Och när det inte är det, då är det så där underbart.
Och med smärtan lär jag mig uppskatta det underbara.

Är det inte fantastiskt hur jag kan vara så skärpt? Så insiktsfull. Så duktig och samtidigt så svag.

Ikväll imponeras jag av mitt eget jag.