20100216

NÄPP SA PROSTEN

Det är kallt. Det var fasligt kallt att gå i finskorna klädd i strumpbyxorna hit. Nu sitter jag och dricker ljummet kaffe. Smälter en macka.
Jag och Daniel pratar avundsjuka.
Om vänner och bekanta och bekanta till vänner som var och en verkar bli gravida utan vidare. Som får fina små barn att hålla och vyssa till sömn.
Fastän jag var före. För så enkelspårig är jag. Vissa stunder. Att jag var före.

Daniel tänker inte riktigt som jag. Han ser nog mer av vad vi nu förvaltar med minnet och kärleken till vår son.
Jag sitter med mer smärta. Mer ensamhet och avundsamhet.
Som Daniel säger: jag längtade i nio månader och sexton dagar. Men jag fick inte ens ett andetag.
Min kropp är ett enda stort påminnande väsen som bär bristna kärl som bevis.

Jag gjorde mig fin idag. Med lockat hår och skimrande kinder. Och tre lager klänningar ovan kalla strumpbyxor.
På så sätt strider jag mot min avundsamhet.

Avundsjukan klär mig vacker. Oavsett vad själen säger.


- Posted using BlogPress from my iPhone

2 kommentarer:

Anonym sa...

För ett år sedan följde jag din blogg, inte dagligen, men gick in ofta och läste då jag tyckte att du beskrev ditt liv på ett levande sätt. En underhållande läsning helt enkelt! Kom idag in på din blogg igen och har suttit och läst den i dryga timmen nu. Kan inte förstå men kan ana hur du har haft det det gågna året, vilken lycka men också vilken otrolig smärta du fått uppleva. Tårarna har runnit ner för kinderna då jag följt dina senaste månaders inlägg men jag har även känt en stor beundran över hur du är som kvinna/mamma. Jag känner dig inte men jag vet att du är en otrolig kämpe Emma och jag hoppas att du & Daniel på något sätt ska gå starka ur det som hänt. Nils Arvid kommer alltid att finnas hos er! Kämpa vidare, jag vet att man kan känna lycka igen hur ofattbart det än känns just nu. Har själv varit där och idag glädjs jag både åt Melker och Emilia, trots att det bara är Emilia som finns här hos mig just nu. Ta hand om dig! /Emma

-emma- sa...

jag läste ditt inlägg igår kväll.
då satt jag här ledsen sönder och samman.
och arg var jag. för att jag tyckte allt var så förbaskat orättvist.

men så läser jag dina ord och du bara trycker på en punkt.
mina tårar sprutar.
sprutar rakt ut.

tacksamheten är ett av mina bästaste ord.
och jag känner verkligen tacksamhet när du säger så till mig.
för jag minns då att "tycka synd om mig själv" inte är ett alternativ.
jag står över det.
tack.

och kramar till dig emma. med din emilia. och melker.