20100315

något jag ofta kommer tillbaka till i mina tankar är ju jag. så klart.
men menar mest hur jag var. hur jag - tack vare min väntan med barn i magen - fick ge upp tankarna om att vara evigt tjatig om mat. att träna hystriska mängder varje dag. att inte spy upp mat. att inte få vredesutbrott för att någon bjöd mig. på nått.
jag gav upp det där. omedelbart. men det var en otrolig kamp.
kommer inte ihåg om jag skrivit detta förrut. men jag gick upp 30 kilo. prick.
det var mer än 50% av min kroppsvikt.
det kändes. att låren gned emot varandra när jag gick. hur min rumpa inte passade i byxor strumpbyxor shorts kjol.
att jag bara bara hade plagg för storleken 32 34 36.
hur jag vägrade köpa nya.
som skulle passa mig. jag var så obekväm med mitt val.
fast besluten. men obekväm.
jag vill få ett friskt barn. så tänkte jag.
och det fick jag. men statistiken lät mig falla mellan stolarna.

jag hade ingen gyllene medelväg med mig själv.
jag är lite av en anting eller.
men nu.
här är jag nu. med sundheten hand i hand.
där vågen slängts bort.
kanske är allt väldigt otydligt i text.
men nu finns tankarna på pränt. så som jag vill ha det.

1 kommentar:

Anonym sa...

du är fin och jag tycker om dig/veronica