krokiga ostkrokar och bullriga datorer.
sitta i receptionen på vandrarhemmet och jobbar.
vänta på klockan som slår sakta. men fortare än igår.
blev ställd på min spets dagen före idag.
fick en existensiell kris och sen sitter han öga mot öga med mig.
säger att han saknar. mig.
min vän linn säger att jag är kryptisk.
men jag är inte den som återger fulla samtal via logg.
tänk vilken bekräftelse jag behövde.
att ha honom där. i vårt kök.
skratta åt vår möbeluppdelning och hur vi vet att det blir vi igen.
fastän först ska jag hitta egen lägenhet. för femte gången.
en människa kanske inte ska vara så självgod.
men det tänker jag unna mig.
lyxa till det med att intala hjärtat om vem som bor där.
jag har inget att förlora.
bokstavligt talat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar