eva. eva känner jag genom Röda Korset Amnesty pensionärsuniversitetet goda äldre vänner.
hon kom in och ville veta vad min pojke hette. vad han heter.
hon beklagade. hon visste att han varit borta sen länge.
och vi pratade ganska mycket om sorg. och hur sorg syns. och inte syns.
jag är nog ganska dålig ibland, på att vara närvarande då jag blir påmind.
om någon möter mig.
om jag möter någon.
så blir jag så förvånad. över att jag ens väntat mitt barn. för det ter sig lustigt rent ut sagt.
att vara mamma utan barn.
utan att känna mitt barn.
så då blir jag paff. och rätt tyst. och jag är sällan så tyst.
i bilen grät jag några ensamma tårar och nynnade på fina låtar.
jag tänkte hur det hade varit. om jag fått spänt fast min lilla pojke där bredvid mig.
och vi hade tutat iväg.
sitter jag där ensam.
min son under hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar