VARJE DAG ÄR MÅNDAG

jag tror jag grät konstant igår.

faktiskt. hela hela dagen. på alice på stan på väg hem hemma i förrådet hos daniels mamma i telefonen framför daniel.

grät grät grät.

och idag har jag ätit mycket salt. man ger och man tar.

i torsdags var hans själ öppen. med en blottad strupe och ögon som längtade.

i dag knyter han sig. som in i en kokong.

jag vet detta. har sett det framför mig så mången gång.

om några veckor vaknar han igen. flyger upp som en fjäril med nytt fokus. ny luft. nya ögon eller vad fan det är han vill ha.

jag har inte riktigt den grejen för mig.

dansar omkring honom från torsdag tills nu. suger ut varenda droppe kärlek han har. mantrar vad jag vill ska fastna där. fastna så att när han flyger igen så minns han.

vi är inte kära nu.

så är det. vet inte vem som förväntar sig förälskelse efter det mardröms halvår vi haft.

att älska varandra är annat. det är djupt innerligt.

jag älskar honom.

han älskar mig.

han är min bästaste vän. och jag hans.

det är viktigt för mig att minnas. inte bara i hjärtat utan här.

så jag. när ilskan hittar mig minns.

jag vill inte ha mitt liv.

det vill jag inte. så läskigt att inte vilja ha det jag format. något jag så passionerat har lirkat mig fram igenom. jag våndas för att sova och jag våndas för att vakna.

skrev just ett väldigt elakt mail till en vän. inte om henne. men om elaka saker.

tack gud för mail.