tryhandleme

Så trött att tröttheten rinner över mig.
När jag blundar får jag bara fram bilder av kvällen då Nils Arvid föddes. Känslan då han förlöstes. Att få honom lagd ovanpå mig. Vid mitt bröst. Hans stora små händer i mina.
Kan jag göra annat än svära.
Eller blunda och titta på min egna huvudfilm.
Blir sjukligt sur över livet orättvisa.

Lägger handen på min mage. Och där inne sparkar bebis Bi.
Vilken lillebror han är. Jag har honom så kär.
Två pojkar.


- Posted using BlogPress from my iPhone