vill egentligen inte be alla dra åt fanders.
mest bara mig själv. skulle jag tro.
minsta lilla och min ork tryter. och jag skriker. gormar. stör mig.
och så ler jag lite däremellan.
helt sjukt stört invant beteende.
de där mer att le så ofta.
fast å andra sidan hjälper det.
det hjälper mig att andas ut.
inte vara så bitter. för jag har inget att bittra över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar