Pussungar är ni allihopa.
Har fått en timmes sömn - sammanlagt - sen han ploppade ut igår.
Och inte faen sov jag tillräckligt nätterna innan. Känner redan hur den där föräldratröttheten kommer förblinda mig.
Göra mig lite kokobello som Maria L säger.
Nu ligger jag i en säng.
Och Daniel i en säng. Och i samma säng har han lilla Karl Alfred. Dom muttrar ikapp.
Jag längtar ihjäl mig efter nyhetsmorgon och fil med äppelmos.
Så nu slår jag på TVn. Det får bära eller brista.
Det bar.
Fast, jag har inte satt på ljudet än i och för sig.
Och ont har jag inte. Varken när jag står eller sitter eller ligger. Kan kissa kan duscha kan snurra.
Efter månader av smärta bortom (valfri svordom) så är allt som ett påhitt. Och jag sprack inte och inte känns de ens för en sekund att två ballongstora ungar passerat inom loppet av ett år.
och jag är så jävla nöjd med mitt läkkött så helskotta vilka bra gener som kan visa sig.
Gener och hormoner.
Och jo. Barnmorskorna har ett väldans problem med att jag inte vill amma.
- Posted using BlogPress from my iPhone
2 kommentarer:
hej emma! vad mysigt det låter med morgontv och mys med er guldklimp. skönt att du mår bra också. det där med amningen är väl ditt beslut och inte barnmorskornas. bara för att du kan betyder ju inte att du måste. dobre den!
pöss/Sara Z:a
Stå på dig!!
Skicka en kommentar