Han somnar på mitt bröst.
Vilar mina läppar mot hans panna.
Och mycket mer fullkomlighet behövs inte.
Oavsett blöjbytet med skrikmarathon och hickan som lekte the never ending story.
Oavsett sånt. Så är det fullkomligt.
Just just nu.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar