Nu kom dom. Dom första tårarna.
I bilen på väg hemåt efter ett återbesök. Med min Karl Alfred i stolen framför. Sade sjunger på radion. Och snön virvlar sig djup.
Nu saknar jag honom. Min stora lilla pojke. Min Nils A.
En sån där gråt som sätter sig tjock i halsen. Som blandar upp näsan och nästan kliar fram en nysning.
Och. Det är skönt att saknaden kommer nu. Att få ha honom här. På mitt vis.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar