är irriterad för att jag är irriterad.
varför mår jag dåligt för något som inte ens skall ses som ett fel?
han sa att det var skönt att inte ha kontakt med mig längre, jag hade gråtit handlöst i 2 månader-orkade inte längre. ville inte leva och all min vakna tid gick åt till att undra vad som skulle vara skönast i fall jag inte längre fanns.
jag erkänner att jag var självmordsbelägen. kändes som om hela mitt liv slagits i spillror. tror inte du insett hur jag egentligen mådde. vad jag egentligen kände då.
....
han jag älskade ville inte älska mig längre
....
jag skrapade mitt liv samman en kväll och trodde som skrivit att jag gjorde ett framsteg. och på ett vis gjorde jag det. jag tog avstånd till mig själv. distans till mitt destruktiva beteende.
när jag satt på bussen hem den kvällen skrek jag inombords. känner inte samma uppgivenhet längre som jag gjorde den kvällen. ångrar så att jag mår dåligt för detta. jag har inte gjort något fel. men ändå späcker jag mig själv för att han har stängt av mobilen och inte vill ha med mig att göra.
vill planera vilken färg vi skall ha på soffan. vill höra din röst säga att du älskar mig.
hur många tjejer har du dejtat sedan du flyttade ner?
hur många har du sovit med?
är det för att jag inte är din ängel, för att jag inte passar in i din ask som du väljer att dra dig undan?
tänker så på dig och tårarna kommer. blir inte hysterisk men otroligt ledsen.
allt jag vill är att ligga i dina armar på din lilla madrass. höra dina andetag och vara ledsen tillsammans med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar