smöra smöret eller deala med reality?

är detta att lämna ut sig själv?
jag lämnar ut mig.
jag är sårbar och fylld av ärr.
men jag vet att många ser delar som dom själva lever med.

det var länge sedan jag var inne i en period av att räkna kalorier och väga mig hyseriskt efter varje glas vatten.
det var länge sedan jag förde matdagbok och dövade min ångest med att äta ett två liters glasspaket varvat med en påse kanelsnäckor.
det var länge sedan jag skämdes för att jag körde dubbla pass på trampmaskinen á 1½ timme varje dag.

men idag vill jag gräva ner mig. har värk magen och bröstet bränner. det är vilodag. jag tvingar mig att vila, trots att jag egentligen tycker det är skönt med slappa söndagar så är jag i dag högt uppe i varv.

jag åt 2hg godis. 2hg.
det är inte en katastrof.
jag kommer inte dö.
byxorna kommer inte spricka och jag
kommer inte få bristningar under naveln.
men inom mig är det fullt krig.
elaka tankar slåss mot relativt realistiska tankar.

vissa studer är jag redo att ge vika för ångesten och den brännande känslan.
vissa stunder vill jag rusa in i köket och slita fram limpan och smörpaketet, jag vill döva allt med att skapa dåligt samvete.
det är en dålig ekvation men den hjälper ibland, för då kan jag stämpla mig som fullkomligt misslyckad. Nu när jag "bara" tagit godiset så är jag ju varken lyckad eller en idiot. jag är bara freaky.