Efter två dagar utan träning och med mycket glass, mat med vita såser och avslutningsvis även tre hekto godis så gör sig ångesten påmind. Kanske inte bröstbultande tårdrypande ångest. Men ångest.
Det värsta med mig är det bästa med mig.
Vill egentligen skrika och slå ner den vita muggen från kaffebordet. Men jag utåt sett inger jag nog ett behagligt lugn. Skrämmande hur manipulativ jag blir. En förmåga som enbart för ont med sig. Blir jag av ondo?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar