ÄRTAN PÄRTAN

jag ligger i min säng. hemma här är det knäpptyst. big är på jobbet och han tog med sig diesel, förmodligen för att han vet att jag bara kan promenera 300 meter numer. och diesel kräver en aning mer motion än så.
jag skräms lite av tystnaden och sätter på skrälig RnB via youtube.com med cirka tio minuters intervaller. fast den där skrämdheten är inte bara på grund av att det är tyst. det är också för att det nog är min sista dag ensam. nånsin. igen. i hela mitt liv.

imorgon 0800 ska jag till sundsvalls sjukhus. bli "igångsatt". aldrig mer allena. jag sörjer lite.
jag har sådan rätt att vara lite ledsen inser jag nu. jag trivs ypperligt med mitt liv!
finns så många gobitar jag njuter av och som jag vill förbättra. och nu så ska jag ploppa ut en ärta. som är mitt ansvar. som förmodligen kommer bli mitt allt. fastän jag inte fattar hur.